Utställningen THE WORLD HAS ENDED på Forum Box visar verk ur tre projekt som bearbetar ämnena minne och förlust. Projekten Allt har förändrat sig här, Sortavala filmit och VÄRLDEN HAR GÅTT UNDER utgår från min egen, min familjs och min släkts berättelser om förlust av ett barndomshem, ett hemland i Karelen, och en far.
\n\nSortavala filmit
\nSortavala filmit, ett projekt som behandlar plats, minne, förlust, flykt, hem, hemland, gränsland. Utifrån en ask med bilder startar berättelsen om mina morföräldrar, som flydde sina hembyar Sortavala och Ihala i Karelen under andra världskriget. Det som var finskt blev ryskt. De släktingar som har besökt platserna efter kriget har sett hus stå kvar bebodda av andra och hus jämnade med marken. Filmen blandar video, fotografi och animation. Jag reste till Karelen i juli 2016 med stöd i form av ett projektbidrag från Konstnärsnämnden i Sverige.
\n\nAllt har förändrat sig här
\nProjektet berättar om plats och minne utifrån föremål och rum från ett förlorat hem i en serie målningar och ett videoverk. Målningarna föreställer interiörer, exteriörer, hus och föremål, som i lämnandet av ett hem blev lämnade kvar och som bär ett minne. Verken handlar om att se på det förflutna, se på det som var, på avstånd och nära. Om förhållandet till platsen och artefakten. Minnet av ett hem och de föremål och platser som är kopplade till det triggar och återskapar de minnen och de berättelser som dessa rymmer. Det betydelsefulla är inte föremål eller platser i sig, utan de minnen de medvetet eller omedvetet frambringar.
\n\nI videon med tecknad animation handlar det om förlusten av ett hem där min far berättar, visar och ritar minneskartor över hur vårt hem såg ut. Där ser man betydelsen av minnet snarare än av det faktiska objektet. Man ser också vad man minns och hur man minns och hur olika det kan se ut mellan personer, och den faktiska verkligheten. När vi lämnade vårt hem så drömde jag att vi återvände och bodde i huset. Jag berättade om det för min far:
\n\n– Jag drömde att vi gick in i vårt gamla hus och fortsatte att bo där. Min far svarade:
\n– Jag också.
\n\nDet finns en längtan att återskapa ett minne, en plats. Om att försöka återvända till ett inre och yttre landskap, till en plats som inte längre finns. Om att söka det som var och som inte kan återfinnas.
\n\nVÄRLDEN HAR GÅTT UNDER
\nJag gestaltar tankar om förlust och om det sköra. Jag är intresserad av hur minne och förlust tar sig uttryck i det lilla och i det stora, av att uppleva förlust och förändring i det privata och i samhället. Om den tid som vi alla lever i nu. Om att förlora en far. Om när världen går under.
\n\nProjektets titel är inspirerad av en passage i slutet av Evakuerade för livet, en roman av Eeva Kilpi om Karelen, där en far förloras. “[…] men vad spelade det för roll nu när världen hade gått under?” (Kilpi 1985:341).
\n\nProjektet tog sin startpunkt i ett verk där jag utgått från en av min fars skjortor. Det djupt privata får skapa ett personligt och ett allmängiltigt tilltal och uttryck. Projektet visar videoverk och målningar i olja föreställande betydelsefulla artefakter som är med i stora händelser i liv och död.
\n","en":""},"@id":"http://luckan.linkedevents.fi/v1/event/kulturforum:agifh4rj3i/?format=json","@context":"http://schema.org","@type":"Event/LinkedEvent"}